Historia.nu med Urban Lindstedt

Joseph Goebbels stack ut bland de ledande nazisterna genom att vara disputerad och framstå som intellektuell. Han var en övertygad antisemit som avhumaniserade judar och initierade den första stora pogromen i Tredje riket 1938.

Som propagandaminister tog Goebbels ett hårt grepp om kulturen i Tredje riket. Samtidigt var majoriteten av de filmer som producerades under hans ledning breda underhållningsfilmer – ett medvetet sätt att normalisera regimen och styra publikens uppmärksamhet. Han var också tidigt skicklig på att utnyttja ett nytt massmedium: radion.

I detta andra av två avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet, om Tredje rikets propagandaminister Joseph Goebbels.

I oktober 1926 utnämnde Hitler Goebbels till partichef i Berlin. Som gauleiter fick han ett uppdrag som passade hans temperament: storstadens politiska gatukamp. Här finslipade han en metod som känns igen i modern demagogi:

Provokation som strategi: skapa konflikter som genererar rubriker.
Personfixerad agitation: peka ut syndabockar och “förrädare”.
Möten som teater: ljus, symboler, marscher – en känsla av att historien rör sig nu. Nazismens budskap blev inte bara något man hörde; det blev något man upplevde.

En central del i Goebbels framgång i Berlin var hans förmåga att förvandla nederlag till heroiska berättelser. När nazisten Horst Wessel, en ung SA-ledare, sköts i januari 1930 och senare avled i februari, insåg Goebbels omedelbart propagandavärdet och gjorde Wessel till martyr. Texten som Wessel skrivit till en äldre melodi blev “Horst-Wessel-Lied”, som därefter blev NSDAP:s partihymn och – efter 1933 – en av Tysklands nationalsånger i praktiken, sida vid sida med “Deutschlandlied”.

Genom massmöten i Sportpalast och andra stora arenor utvecklade Goebbels en ny politisk estetik. Han använde dramatiska ljuseffekter, uniformerade vakter, standar och en noggrant planerad koreografi för att skapa en känsla av oövervinnerlig kraft. Under presidentvalskampanjen 1932 organiserade han kampanjen “Hitler över Tyskland”, där Hitler flögs mellan städer för att tala inför enorma publiker på kort tid. Vid maktövertagandet 1933 hade Goebbels gjort Berlin till en scen för nazistiska triumfer.

Efter maktövertagandet inrättades 1933 Rikets ministerium för folkupplysning och propaganda, lett av Goebbels. Ministeriet fick ett ovanligt brett grepp om press, radio, film, teater, litteratur, musik och bildkonst – och blev centralt i regimens kulturella likriktning. Goebbels verkliga makt låg inte i att övertyga varje individ, utan i att göra avvikelse dyr och samstämmighet lätt. När alla kanaler låter likadant blir tystnaden det enda motståndet.

Goebbels förstod radion som en politisk genväg in i hemmen. Satsningen på billiga massproducerade mottagare – Volksempfänger – gjorde det enklare att samla nationen kring ledarens röst och regimens nyheter. Här finns en mediehistorisk lärdom som återkommer: teknikens räckvidd är politiskt neutral – men användningen är det inte.

När diplomaten Ernst vom Rath sköts i Paris den 7 november 1938 och avled den 9 november utnyttjade regimen händelsen propagandistiskt; den upphetsade rapporteringen bidrog till att bana väg för pogromen Kristallnatten (9–10 november).

Under kriget fortsatte Goebbels att driva en retorik som band samman “folkets överlevnad” med fiendens eliminering. Propagandan bidrog därmed till den mentala terräng där massmord kunde framstå som “nödvändigt”.

Bild: Propagandaminister Joseph Goebbels talar vid ett offentligt framträdande i Nazityskland, Foto: Georg Pahl, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons (Bundesarchiv, Bild 102-17049).

Musik:‘Horst-Wessel-Lied’ (‘Die Fahne hoch’), en nazistisk kampsång använd i NSDAP:s propaganda under 1930–40-talen. dirigenten Carl Woitschach. Källa: Internet Archive. Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Propagandaminister Joseph Goebbels (1897-1945) var en av de mest destruktiva gestalterna i Tredje riket. Goebbels gjorde hatet begripligt, lockande och vardagligt. Den fysiskt veke Goebbels utnyttjade medvetet gatuvåld för att uppnå uppmärksamhet.

Goebbels dyrkade Adolf Hitler och kom att göra en ideologisk helomvändning från en positiv syn på Sovjetunionen till att följa Adolf Hitlers vilja att förgöra Sovjet. Goebbels blev en av de tydligaste arkitekterna bakom den så kallade “Führermyten” – föreställningen att Hitler var nationens ofelbara förkroppsligande. Ett bärande element i nationalsocialismen.

I detta första av två avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet om tredje rikets propagandaminister Joseph Goebbels.

Paul Joseph Goebbels föddes den 29 oktober 1897 i Rheydt i Rhenprovinsen. Han växte upp i en katolsk, småborgerlig miljö och var studiebegåvad. Barndomen präglades av sjukdom och en bestående missbildning i foten som gav honom en tydlig hälta – en detalj som i tidens manlighetsideal kunde bli en livslång social börda. Han blev dessutom avvisad från militärtjänst under första världskriget, vilket förstärkte känslan av att stå utanför “nationens prövning”.

För en ung man i det kejserliga Tyskland, där fysisk styrka och militära ideal var fundamentala komponenter i den manliga identiteten, skapade detta handikapp en djup känsla av alienation och utanförskap. Denna känsla av isolering förstärktes dramatiskt vid utbrottet av första världskriget i augusti 1914. Medan hans jämnåriga kamrater anmälde sig som frivilliga och drog ut i fält, nekades Goebbels militärtjänst på grund av sin fot.

Denna erfarenhet av att stå utanför nationens stora "hjältesaga" blev ett livslångt trauma som han senare försökte kompensera genom en aggressiv nationalism och ett radikalt politiskt patos. I kombinationen av intellektuell ambition och personlig bräcklighet ser många biografer grogrunden till Goebbels ständiga behov av upprättelse: att bli sedd, beundrad och behövd.

Goebbels studerade humaniora vid flera universitet och tog doktorsexamen i Heidelberg. Han drömde om ett liv som författare och dramatiker, men mötte i stället refuseringar, osäkra jobb och en gnagande upplevelse av att vara förbigången. I senare framställningar har denna bitterhet ofta kopplats till hans politiska radikalisering: om det “etablerade” samhället inte gav honom en scen, skulle han bygga en egen.

Goebbels kom i kontakt med NSDAP 1924, efter att ha hört Adolf Hitler tala och blivit fascinerad av dennes oratoriella kraft. Hitler satt vid denna tid i fängelse efter den misslyckade ölkällarkuppen, och partiet var splittrat. Goebbels anslöt sig till den norra flygeln av rörelsen, ledd av bröderna Gregor och Otto Strasser. Denna fraktion betonade de socialistiska aspekterna av partiprogrammet och förespråkade en mer proletär och antikapitalistisk linje än den bayerska ledningen runt Hitler.

Goebbels gjorde snabb karriär som agitator och skribent. Han imponerade med sin förmåga att förena ideologi med dramaturgi: att göra politik till berättelse, fiender till karikatyrer och den egna rörelsen till ett ödesdrama.

Bildtext: Joseph Goebbels talar vid en nazistisk protestmanifestation i Berlin-Lustgarten i juli 1932, riktad mot resultatet av Lausannekonferensen under mellankrigstidens ekonomiska och politiska kris. Foto: Bundesarchiv, Bild 119-2406-01, CC BY-SA 3.0 de, via Wikimedia Commons.

Musik:‘Horst-Wessel-Lied’ (‘Die Fahne hoch’), en nazistisk kampsång använd i NSDAP:s propaganda under 1930–40-talen. dirigenten Carl Woitschach. Källa: Internet Archive. Public Domain

Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Medeltiden är ständigt närvarande i vår fantasi – men ofta på helt fel premisser. Vi ser en en munk med rakad hjässa och känner lukten av smutsiga människor. Italienska renässansmänniskor påstod att medeltiden varit mörk – men medeltiden av en period av banbrytande uppfinningar som exempelvis glasögonen och boktryckarkonsten.
Professor Dick Harrison svarar på våra premium-lyssnares frågor och broderar ut om helgonhundar, städer som fastnat i tiden och människor som försöker få vardagen att fungera i en värld utan avlopp och utan modern stat – men med gott om konflikter, kreativitet och överraskande lösningar.

I det här avsnittet av podden Historia Nu Premium svarar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet på premiumlyssnares frågor. För att kunna lyssna på hela avsnittet måste du vara medlem i Historia Nu Premium som ger dig två extra avsnitt i månaden och alla vanliga avsnitt reklamfria. Läs mer och beställ här.

När vi föreställer oss medeltida munkar ser vi ofta munkar i kåpa, sandaler – och en prydligt rakad ring på hjässan. Men tonsuren var långt ifrån enhetlig. Harrison påminner om att frisyren kunde se olika ut beroende på tid och plats. I den grekisk-ortodoxa världen förekom till exempel varianter där man rakade främre delen av huvudet, medan andra områden utvecklade egna former.

”Den ovanligt ohygieniska medeltiden” är en av populärkulturens segaste myter. Harrison vänder på perspektivet: nästan allt var ohygieniskt före de moderna badrummen, men medeltiden sticker inte ut som särskilt mycket värre än några andra perioder.

Tvärtom kan renligheten i vissa miljöer ha varit bättre under medeltiden än under 1500- och 1600-talen, när en puritansk rekyl slog mot badstugor – som ofta också fungerade som bordeller och därför hamnade i moralisk skottlinje. När badstugor förbjöds eller lades ned kunde människor bli mindre rena, inte mer.
Ett av Harrisons kärnbudskap är att medeltiden var kreativ. Glasögon och energilösningar som vatten- och väderkvarnar är exempel på innovationer som förändrade Europa och lade grund för senare utveckling.

Men kanske ännu mer konkret: titta ut genom fönstret. Många av våra städer, byar, kyrkor och kulturlandskap har medeltida rötter. Även när husen är ombyggda och gatorna asfalterade går vi ofta bokstavligen ovanpå medeltidens struktur.

Det är därför Harrison gillar städer som ”stannat i växten” – där senare seklers rivningar och moderniseringar inte suddat ut allt. Han nämner Visby och – i Nordeuropa – särskilt Brygge, vars ekonomiska nedgång paradoxalt nog blev en historisk vinstlott för framtiden.

Bildtext: En munk med tydlig tonsur i en senmedeltida altartavlescen av Carlo Crivelli (ca 1430–1495). Den rakade hjässan markerar hans klostertillhörighet. Public domain via Wikimedia Commons

Musik: Medieval World Video Game av Aparat Blue, Storyblock Audio.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sannolikt spikade Martin Luther (1483–1546) aldrig upp 95 teser på en kyrkdörr i Wittenberg den 31 oktober år 1517 – men teserna kom att skaka det religiösa Europa i grunderna med eller utan kyrkdörr. Reformationen blev den största samhällsomvälvningen sedan antiken som också bidrog till att den svenska allmogen blev läskunnig långt innan allmän folkskola infördes.

Martin Luther var professorn i bibelvetenskap som kritiserade den katolska kyrkans handel med avlatsbrev som gav människorna möjlighet att köpa sig fria från skärselden, bannlystes av påven och förklarades fredlös av den tysk-romerska kejsaren Karl V genom föredraget i Worms den 25 maj 1521.

I reprisen av avsnitt 135 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Sören Dalevi, forskare och biskop vid Karlstad stift om Martin Luthers stora påverkan på Sverige och Norra Europa. Lyssna på detta avsnitt utan reklam - gå med i Historia Nu Premium.

Martin Luther kom också att översätta bibeln till tyska för att vanliga människor skulle kunna förstå det kristna budskapet. Den ständigt skrivande Luther fick hjälp av den nyligen uppfunna tryckpressen att snabbt sprida sina idéer. Bibelöversättningen blev grunden till det tyska skriftspråket på samma sätt som den svenska översättningen några år senare blev grunden för det svenska skriftspråket.

Frågan är hur mycket Luthers syn att bara gud kan förlåta människor påverkat de protestantiska samhällena i norra Europa? Redan 1526 fanns det nya testamentet översatt till svenska. Martin Luthers lära i kombination med tryckeritekniken gav skrivspråket till stora delar av den svenska allmogen långt före allmän folkskola. En läskunnighet som blev grunden till att Sverige trots sin fattigdom kunde minska barnadödlighet till bland den lägsta i Europa redan på 1700-talet.

Luther hävdade att vara soldat, domare och kung var lika gudfruktigt som att vara präst, påve och munk. Människan blev nämligen rättfärdiggjord genom tro och inte genom gärningar. Denna idé gjorde arbetsmoral och laglydnad till viktiga inslag i den svensk mentaliteten under flera sekler. Den protestantiska statskyrkan blev också statsmaktens informationskanal till folket, med möjlighet att både instruera och tukta den svenska allmogen.

Bild: Martin Luther som junker Jörg av Lucas Cranach d.ä. , Wikipedia.

Musik: Ein feste Burg ist unser Gott Gareth Hughes, CC BY-SA 3.0 via Wikimesdia Commons
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det fanns en oro i riket när de församlade ständerna den 16 juni 1527 steg in i dominikanernas kloster i Västerås för att samlas till Sveriges första riktiga riksdag med representation av alla fyra stånden.

Gustav Vasa var pressad av upprorsrykten från Dalarna och stora skulder till Lübeck, men han hade en lösning – kyrkan skulle betala. Med mycken politisk teater, åtminstone enligt Peder Svarts krönika, lyckades Gustav vingklippa den mäktiga kyrkan och ta en stor del av deras rikedomar. Riksdagen blev också ett godkännande för en försiktig reformation.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Olle Larsson som skrivit boken Gustav Vasa – Furstar bland furstar. Detta är ett betalt samarbete med Västersås stad i inför 500 års-jubileet av Västerås riksdag år 1527.

Västerås år 1527 räknas ofta som den första riksdagen i modern mening därför att ständerna här framträder tydligare som politiska aktörer i en förhandlingsprocess. Omkring 200 ledamöter nämns, och kungen lade fram sin proposition medan ständerna gav egna svar – ett mönster som gör det möjligt att tala om en riksdag som institution snarare än ett utvidgat rådsmöte.

Att riksdagen hamnade i Västerås var inte självklart. Den var ursprungligen tänkt att hållas i Söderköping, men de oroliga förhållandena, särskilt i Dalarna, gjorde platsvalet osäkert. Västerås låg strategiskt så att kungens militära uppbåd snabbt kunde sättas in om läget försämrades norrut.

Själva mötet kunde inte hållas på slottet eftersom det var härjat av unionsstriderna, och därför samlades man i dominikanernas kloster. Att just klostret blev riksdagens arena är talande: kort efteråt revs byggnaden och teglet användes för att renovera slottet – ett konkret eko av hur kyrkans resurser skulle komma att styras om till kronans behov.

Det är också viktigt att notera att representationen inte var fullständig; den östra rikshalvan, Finland, var inte representerad. Ändå var uppslutningen och dokumentationen tillräckligt stark för att ge besluten särskild tyngd och för att Västerås 1527 i efterhand ska uppfattas som en milstolpe i riksdagens framväxt.

I svensk tradition berättas också hur Gustav Vasa under förhandlingarna spelade högt – bland annat genom att antyda att han kunde avsäga sig ansvaret att styra om han inte fick stöd. Själva förloppet är källkritiskt svårt att följa i detalj; en central berättande källa är Peder Svarts krönika, som är omdiskuterad. Utfallet är däremot entydigt: ständerna accepterade en kursändring som gjorde kyrkans rikedomar åtkomliga för kronan.

Bildtext: Västerås riksdag. Illustration av Elias Martin till Peder Svarts krönika, sent 1700-tal. På bilden skildras hur de fyra stånden håller enskilda överläggningar under riksdagen i Västerås 1527: adeln längst till vänster, därefter prästerna samlade kring biskop Brask (med biskopsmitra), följda av borgare och bönder. Bakom dem står kanslern Laurentius Andreæ, igenkännbar med långt skägg och kalott. Bilden ingår i samlingarna vid Uppsala universitetsbibliotek.

Musik: Aria för sopran med obligat oboe ur Johann Sebastian Bachs kantat BWV 80, Ein’ feste Burg ist unser Gott, komponerad och framförd i kyrklig kontext i Leipzig 1723. Musikexemplet belyser hur luthersk koraltradition blev konstmusik under reformationstidens efterklang. Johann Sebastian Bach. Wikimedia Commons. Public domain,

Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.